U-land som u-land
Hola lol(a)!
Jag tycker det verkar asgött att ha sitt jobb längre ner på gatan. Det ska liksom inte kräva allt för mycket energi bara att ta sig till jobbet. Och bra att ha vänner som Marina som får en att göra något. Du är en seg liten figur, precis som jag.
Det är också trevligt att du och JJ håller ihop trots familjebortfall. Jag ser en framtid i Stockholm nästa vår med mycket umgänge och samkväm med familjen Crap. Kaffedrinkar, oändligt många pizzor och annat som gör livet fint, det förtjänar vi!
Johannesburg i jobbsyfte sög. Jag var bara där över dagen och spenderade hela min vistelse i ett mötesrum i COSATU:s (sydafrikanska motsvarigheten till LO) hus på ett möte om en kampanj för bättre arbetsvillkor för kvinnor i servicebranschen. Min roll var att observera och skriva ett litet protokoll över det hela. Problemet var bara att jag var pisstrött precis varenda sekund av hela den dagen eftersom jag måste gå upp klockan 4 på morgonen för att flyga dit.
Och när jag kom hem till K-stan blev jag insläppt på gården till vårt hus av en inbrottstjuv som strax innan hade stulit min kompis Towes saker. Lovely! När Towe sen polisanmälde inbrottet och berättade om det hela skrattade hela poliskåren åt min dumhet.
Jag har haft en halvjobbig vecka nu. Det är så jävla mycket företeelser som suger här. Förvånansvärt mycket av dessa saker är exakt samma saker som irriterade mig med New York. Internet och mobiltelefon suger här (det här med bredband är en gudagåva som endast getts till Europa). Man måste vara rädd om sina saker hela jävla tiden. När jag går ut från mitt rum måste jag gömma alla mina värdesaker så långt från mina gallerbeklädda fönster som möjligt, för annars kommer en tjuv och snor dom. Och det här är för att inte tala om hur folk blir behandlade här överlag, och vilka tragiska livshistorier man får höra varenda dag.
Det som dock är SJUKT mycket bättre än hemma är att man kan få en frozen daquiri för 25 spänn. Förra veckan hade vi nämligen besök av våra två kompisar Johan och Micke från andra sidan landet och jag förljde med dem på café när dom skulle äta och jag ville bara fika. Det var dåligt med bakelser men bra med daquiris på stället, så så blev det.
Nu ska jag återvända till mitt arbete.
Puss och kram!
Jag tycker det verkar asgött att ha sitt jobb längre ner på gatan. Det ska liksom inte kräva allt för mycket energi bara att ta sig till jobbet. Och bra att ha vänner som Marina som får en att göra något. Du är en seg liten figur, precis som jag.
Det är också trevligt att du och JJ håller ihop trots familjebortfall. Jag ser en framtid i Stockholm nästa vår med mycket umgänge och samkväm med familjen Crap. Kaffedrinkar, oändligt många pizzor och annat som gör livet fint, det förtjänar vi!
Johannesburg i jobbsyfte sög. Jag var bara där över dagen och spenderade hela min vistelse i ett mötesrum i COSATU:s (sydafrikanska motsvarigheten till LO) hus på ett möte om en kampanj för bättre arbetsvillkor för kvinnor i servicebranschen. Min roll var att observera och skriva ett litet protokoll över det hela. Problemet var bara att jag var pisstrött precis varenda sekund av hela den dagen eftersom jag måste gå upp klockan 4 på morgonen för att flyga dit.
Och när jag kom hem till K-stan blev jag insläppt på gården till vårt hus av en inbrottstjuv som strax innan hade stulit min kompis Towes saker. Lovely! När Towe sen polisanmälde inbrottet och berättade om det hela skrattade hela poliskåren åt min dumhet.
Jag har haft en halvjobbig vecka nu. Det är så jävla mycket företeelser som suger här. Förvånansvärt mycket av dessa saker är exakt samma saker som irriterade mig med New York. Internet och mobiltelefon suger här (det här med bredband är en gudagåva som endast getts till Europa). Man måste vara rädd om sina saker hela jävla tiden. När jag går ut från mitt rum måste jag gömma alla mina värdesaker så långt från mina gallerbeklädda fönster som möjligt, för annars kommer en tjuv och snor dom. Och det här är för att inte tala om hur folk blir behandlade här överlag, och vilka tragiska livshistorier man får höra varenda dag.
Det som dock är SJUKT mycket bättre än hemma är att man kan få en frozen daquiri för 25 spänn. Förra veckan hade vi nämligen besök av våra två kompisar Johan och Micke från andra sidan landet och jag förljde med dem på café när dom skulle äta och jag ville bara fika. Det var dåligt med bakelser men bra med daquiris på stället, så så blev det.
Nu ska jag återvända till mitt arbete.
Puss och kram!
Kommentarer
Trackback
