Dagen då jag behandlades som paria
Mitt minne sviker, som vanligt. Jag minns ingen sån fest. Klubbar som börjar på J i Malmö: 1. Antal gånger jag varit på den klubben: få. Killar jag bråkat med på efterfester: oändligt många. Så, ja, jag vet faktiskt inte. Men det låter ju som sanning, fast jag skulle nog vilja ha någon sorts bevismaterial på att jag faktiskt befunnit mig där. Nåja.
Angående Carros flytt: ja, alltså hon har pratat mycket om det, men ajg visste inte att hon faktiskt ska göra slag i saken så pass snabbt. Vad roligt! Jag gillar att alla flyttar upp!
Och mig i fotoautomat ska du definitivt få! Jag gör slag i saken så snabbt jag hittar en. Kan inte du också ta en och skicka hem till min farsa, så att jag får den när jag återvänt efter Sydafrika? Det skulle vara gr8!
Annars då, kanske man tänker (eller inte). Jo såhär:
Jag har haft en helt horribel dag. Det skulle bli en fantastisk dag idag var det meningen. Jag skulle nämligen idag av alla dagar gå till svenska konslutatet och lägga en röst på min kompis Liv som ställer upp som kandidat i Europaparlamentsvalet. Min första motgång var att jag fick veta att det inte gick att personrösta på F! utomlands, så jag kunde inte lägga min röst speecifikt på Liv. Jag tänkte: jaja, jag röstar på partiet i alla fall. Så jag och Towe, min praktikpartner, tog oss ner till stan, letade upp svenska konsulatet och åkte upp till 17:e våningen. Väl där fick jag nästa slag i ansiktet: min röst var inte välkommen där. Deras åsikt var: är du finne får du rösta i Finland (din satans utlänning!) (trots att jag är skriven i Sverige och alltså har rätt att rösta på den svenska representationen). Nedslagen, ledsen, besviken och avundsjuk fick jag titta på när Towe röstade. Jag försökte intala mig att det fortfarande var okej, Finland kunde ju inte neka mig mina demokratiska rättigheter i alla fall. Vi satte oss i en Taxi till andra sidan stan och knackade på hos Finland som motvilligt släppte in oss för att informera om att röstningen äger rum under tre korta dagar nästa vecka. Nästa vecka sitter jag i en by på andra sidan Sydafrika. JAG FICK ALLTSÅ INTE RÖSTA. ALLS.
Jag älskar att rösta. Jag har aldrig missat ett röstningstillfälle i hela mitt liv. Jag betalade dessutom ungefär 100 spänn för ingenting. Du kanske förstår att jag är arg. Men jag vill fortfarande att Liv ska få massa röster, så: RÖSTA PÅ LIIIIIIIIIIIV!
Nu ska jag dricka kaffe och äta kaka som jag fick av den glada indiska tanten på kontoret.
Puss och kram
Go
Angående Carros flytt: ja, alltså hon har pratat mycket om det, men ajg visste inte att hon faktiskt ska göra slag i saken så pass snabbt. Vad roligt! Jag gillar att alla flyttar upp!
Och mig i fotoautomat ska du definitivt få! Jag gör slag i saken så snabbt jag hittar en. Kan inte du också ta en och skicka hem till min farsa, så att jag får den när jag återvänt efter Sydafrika? Det skulle vara gr8!
Annars då, kanske man tänker (eller inte). Jo såhär:
Jag har haft en helt horribel dag. Det skulle bli en fantastisk dag idag var det meningen. Jag skulle nämligen idag av alla dagar gå till svenska konslutatet och lägga en röst på min kompis Liv som ställer upp som kandidat i Europaparlamentsvalet. Min första motgång var att jag fick veta att det inte gick att personrösta på F! utomlands, så jag kunde inte lägga min röst speecifikt på Liv. Jag tänkte: jaja, jag röstar på partiet i alla fall. Så jag och Towe, min praktikpartner, tog oss ner till stan, letade upp svenska konsulatet och åkte upp till 17:e våningen. Väl där fick jag nästa slag i ansiktet: min röst var inte välkommen där. Deras åsikt var: är du finne får du rösta i Finland (din satans utlänning!) (trots att jag är skriven i Sverige och alltså har rätt att rösta på den svenska representationen). Nedslagen, ledsen, besviken och avundsjuk fick jag titta på när Towe röstade. Jag försökte intala mig att det fortfarande var okej, Finland kunde ju inte neka mig mina demokratiska rättigheter i alla fall. Vi satte oss i en Taxi till andra sidan stan och knackade på hos Finland som motvilligt släppte in oss för att informera om att röstningen äger rum under tre korta dagar nästa vecka. Nästa vecka sitter jag i en by på andra sidan Sydafrika. JAG FICK ALLTSÅ INTE RÖSTA. ALLS.
Jag älskar att rösta. Jag har aldrig missat ett röstningstillfälle i hela mitt liv. Jag betalade dessutom ungefär 100 spänn för ingenting. Du kanske förstår att jag är arg. Men jag vill fortfarande att Liv ska få massa röster, så: RÖSTA PÅ LIIIIIIIIIIIV!
Nu ska jag dricka kaffe och äta kaka som jag fick av den glada indiska tanten på kontoret.
Puss och kram
Go
Kommentarer
Trackback
