Med en avdomnad näsa
... ber jag om ursäkt för att jag blivit den nya Lol, trög på att skriva.
Jag är (såklart) sur och gnällig för att vintern bestämt sig för att återkomma. I förrgår satt vi i solen på lunchrasten och åt med solglasögonen på. Idag höll jag på att avlida av kyla på väg från bussen (ca. 500 meter).
Anbledningen till att jag blivit så Lolig av mig är tudelat:
1. jag har varit så inåt helvetes upptagen. För första gången på väldigt många år har jag saker att göra hela tiden. Och saker som MÅSTE fixas innan jag åker. Jag har fortfarande ingen ryggsäck eller VISA-kort. Eller något boende för den delen.
2. min dator har fått för sig att få något fel i sin fläkt, så jag vågar knappt ha på den. Om den avlider så kommer jag att gråta i timtal. Och jag vill ogärna sitta vid en okänd dator och göra saker, Det känns för intimt.
För att återknyta til pannkakskalaset du nämnde hos Sofia, vill jag nämna ett ätarhäng som jag var på idag (som tack och lov var barnfritt). Det var ju våffeldagen idag, och jag gillar verkligen att fira matrelaterade dagar. Så vi var hos Sanny och burnade på med våfflor, och jag åt dem med min nya favorit grej inom sötklägg; lemon curd. Helvete vad det blir en fest i munnen för en citronfantast som jag.
Vad fint att du drömde att Jag och Lukke flyttat tillbaka, det händer inom en inte jätte snar framtid. Håll hoppet vid liv min kära. Jag var dock som sagt i Malmö och där träffade jag min gamla sambo, tobakskungen. Han bor som en 80-talsyuppie (som American psyko-killen. fast det hjälper väl inte dig eftersom du inte tittar på film i och för sig). Han använder liksom ena sovrummet som garderob. Lite sådär slag i ansiktet för mig som bor i väskor och känner mig aningens rotlös.
Nu ska jag gå till sängs.
Hoppas detta var lite givande :)
Puss och kram,
din unga mor
Jag är (såklart) sur och gnällig för att vintern bestämt sig för att återkomma. I förrgår satt vi i solen på lunchrasten och åt med solglasögonen på. Idag höll jag på att avlida av kyla på väg från bussen (ca. 500 meter).
Anbledningen till att jag blivit så Lolig av mig är tudelat:
1. jag har varit så inåt helvetes upptagen. För första gången på väldigt många år har jag saker att göra hela tiden. Och saker som MÅSTE fixas innan jag åker. Jag har fortfarande ingen ryggsäck eller VISA-kort. Eller något boende för den delen.
2. min dator har fått för sig att få något fel i sin fläkt, så jag vågar knappt ha på den. Om den avlider så kommer jag att gråta i timtal. Och jag vill ogärna sitta vid en okänd dator och göra saker, Det känns för intimt.
För att återknyta til pannkakskalaset du nämnde hos Sofia, vill jag nämna ett ätarhäng som jag var på idag (som tack och lov var barnfritt). Det var ju våffeldagen idag, och jag gillar verkligen att fira matrelaterade dagar. Så vi var hos Sanny och burnade på med våfflor, och jag åt dem med min nya favorit grej inom sötklägg; lemon curd. Helvete vad det blir en fest i munnen för en citronfantast som jag.
Vad fint att du drömde att Jag och Lukke flyttat tillbaka, det händer inom en inte jätte snar framtid. Håll hoppet vid liv min kära. Jag var dock som sagt i Malmö och där träffade jag min gamla sambo, tobakskungen. Han bor som en 80-talsyuppie (som American psyko-killen. fast det hjälper väl inte dig eftersom du inte tittar på film i och för sig). Han använder liksom ena sovrummet som garderob. Lite sådär slag i ansiktet för mig som bor i väskor och känner mig aningens rotlös.
Nu ska jag gå till sängs.
Hoppas detta var lite givande :)
Puss och kram,
din unga mor
Kommentarer
Postat av: Marie
citerar: "(som tack och lov var barnfritt)"
Gogo, tycker du inte om barn? Hatar du dom? Eller var det bara skönt att det var tyst? Hade du huvudvärk?
Postat av: goggo
hata är ett för starkt ord, men ja, inte gillar jag dem i alla fall.
Trackback
