Att åka eller inte åka. Det är frågan.
Har tvekat hela veckan om hurvida jag ska åka till Åland eller ej. I ena stunden har jag varit beredd att ta första bästa färja, för att i nästa tänka never in my foot att jag sätter mig på Eckerölinjen frivilligt.
Dessutom har jag haft en rätt så bra vecka hittills. Igår satte jag ihop en o så svängig playlist och byggde IKEA-möbler för glatta livet, och idag var jag till Stockholms stadsmuseum med Erik (som en första del i höstens stora satsning: "Kulturell - javisst!"). Det var jätteroligt. Vi såg Svenska Dagbladets utställning om 1957, där man kunde läsa den fantastiska nyheten "CANCER BOTAR CANCER", och sen spelade vi ett monopol som var så stort att bara tärningen tog upp hela famnen. Erik hade dock turen på sin sida och vann redan efter två slag.
Men sen är det ju så. Att inte nog med att Lyret och Narnia-kylskåpet och badkaret lockar hemma på Åland, så är Uppsala-Christine och Aberdeen-Anna och Linköping-Johanna på väg hem också. Och min mamma fyller år snart. Och min morbror hade tydligen en marängtårta som de ojade sig över att behövs ätas upp. Och så skulle jag inte behöva oroa mig för att använda upp mina sista stackars slantar på lyxiga barer och biobesök.
Men fan alltså. Eckerölinjen.
Dessutom har jag haft en rätt så bra vecka hittills. Igår satte jag ihop en o så svängig playlist och byggde IKEA-möbler för glatta livet, och idag var jag till Stockholms stadsmuseum med Erik (som en första del i höstens stora satsning: "Kulturell - javisst!"). Det var jätteroligt. Vi såg Svenska Dagbladets utställning om 1957, där man kunde läsa den fantastiska nyheten "CANCER BOTAR CANCER", och sen spelade vi ett monopol som var så stort att bara tärningen tog upp hela famnen. Erik hade dock turen på sin sida och vann redan efter två slag.
Men sen är det ju så. Att inte nog med att Lyret och Narnia-kylskåpet och badkaret lockar hemma på Åland, så är Uppsala-Christine och Aberdeen-Anna och Linköping-Johanna på väg hem också. Och min mamma fyller år snart. Och min morbror hade tydligen en marängtårta som de ojade sig över att behövs ätas upp. Och så skulle jag inte behöva oroa mig för att använda upp mina sista stackars slantar på lyxiga barer och biobesök.
Men fan alltså. Eckerölinjen.
Kommentarer
Trackback
