Min första skiva
Så såg min första skriva ut. Jag var sex år och den var av vinyl. Vi var lika stora.
Med Centralen i centrum
Efter en tuff vecka slappnar jag nu av med en slackerfredag. Mat, sömn och internet är ledorden. Möjligt- & förhoppningsvis även ett surprisebesök av Isak Hannus storasyster, den som lever får se.
Igår gjorde vi vårt sista nummer av tidningen IFOKUS. När den var tyckt och klar var det dags för afterwork. Jag, Linus, Erik, Moa, Linda och Eva åkte in till Stockholms sunkhak nummer ett, Gröne Jägarn på Söder. Eva och Linda anmälde sig att sjunga karaoke, men när det var dags för nummret hade Eva bangat ur och stuckit hem. Istället var det jag, Moa och Linda som sjöng I Will Survive. Succé blev det!
Annars har veckans hang-out varit Centralen. Ålänningarna börjar sakta men säkert ta sig hem till holmen. I söndags var det fika med Jouya, i måndags med Smurfdricka. På tisdagen var jag ut med Goggo och skulle köpa nyårsblåsa, men vi fick inget napp utan satsade på konditorifika och middagslagning istället. Sen sov hon här natten till onsdag då hon åkte Ålf hem. På kvällen var det Rebeccas tur att anlända till Stockholm. Då var det iof utanför Centralen vi träffades, eftersom byggnaden hade stängt den sena timme hon anlände. Vi turades om att dra den stora kappsäcken hem till mig, sen åt vi mackor och tittade på Skottlandsbilder.
Jag hade glömt bort lite hur jättemysigt det är att dicka kvällste tillsammans, prata så mycket att man inte ens tar paus då man borstar tänderna, och fortsätta fastän klockan är efter tre och man redan släckt lampan.
Sen blev det också, till skillnad från de kära återseendena, en vemodig fika på Centralen idag. Elin a.k.a Wildcat a.k.a Butlis har flyttat till Gävle. Hon har varit en av mina Stockholmsfavoriter. Elin är inte bara jätteskön och störtkul, hon har även mycket kloka åsikter. Alltså hon försvinner ju inte, Gävle är bara 1 h 15 min bort, och hon hittar ju tillbaka till Stockholm. Men det känns mycket tråkigt.
Lördagnattsfunderingar
Vilket antiklimax det är att gå ut i Stockholm. I alla fall om man är 19 år och avskyr att köa.
Det brukar börja bra, bra förfest och sen vidare till ett mysigt ölhak. Men sen. När klockan blir ett och de små krogarna börjar stänga, då man har lust att dansa askalas natten lång. Då har man att välja på Sureplan (och never in my foot att jag sätter min foot på Stureplan) och Marie Leveaus kö.
Visst finns det 10 000 sköna klubbar att gå på i Stockholm, men i så fall måste man kolla upp det före och planerig har aldrig varit min starka sida.
Missförstå mig inte, jag gillar verkligen Marie Leveau och Stockholm, men skulle man inte kunna få ramla in på ett dansgolv vid halvtvå, utan att frysa tårna av sig utanför först.
Och fyfan. Idag när jag väntade på tunnelbanan på Tecentralen kom det några stadsduvor flygande förbi en reklam för svensk, närproducerad mat. Jag tänkte: oh, vilken naturupplevelse. Slutsats: jag har varit för länge i storstan.
Idag, igår, imorgon
Problemet med att gå på stan är bara att man hittar en massa saker, som man före det inte alls saknat, men plötsligt verkligen behöver. Jag såg ett par fina skor, byxor och 10 000 koftor. Och spexiga klänningar. Får se hur det går med min nyårsblåsa, hur ful jag vågar vara. Det känns som att de hittills införskaffade klänningarna har varit mer sofistikerade än de bakelser jag tittade på idag.
Annars har jag varit förkyld så länge jag kan minnas. Man kan ju inte säga att det är bra, men mina lärare är också sjuka vilket lett till mycket slappa skoldagar denna vecka. Istället har jag och Erik spelat in hans radioteater. Var lite rädd att min hesa hals skulle få min stämma att föra tankarna till Leonard Choen snarare än den 13-åriga Jenny jag skulle spela, men väl i studion gick det bra. Idag har Erik redigerat ihop det, så imorgon ska jag få höra resultatet.
Imorgon skall även andra numret att vår tidning IFOKUS produceras. Det var skitkul förra veckan, alla kom verkligen in i jounalistspråket och pratade om "puffar" och "löpet" och "vad ska ligga på tvåan". Och när alla började bli trötta och griniga kom världens bästa Bengan med kaffe och lussebullar. Får se hur det går imorgon. Jag ska vara layout-chef.
